Projekt 13400 – Avslutat Betongs livslängd med nya delmaterial - saltfrostbeständighet etapp II
Fördjupningsmaterial
Slutrapport
- SBUF 13400 Sammanfattning Beständighet i betong som innehåller flygaska eller slagg.pdf (446,12 KB)
- SBUF 13400 Slutrapport Doktorsavhandling Experimental study of de-icing salt-frost scaling in concrete with low-calcium fly ash or slag.pdf (7,98 MB)
Artiklar
Sammanfattning
Projektet är en direkt fortsättning på ett SBUF projekt där Martin Strand, Lunds tekniska högskola, presnterade sin licentiatexamen.
Nya bindemedel kommer att utnyttjas för betongtillverkning som minskar koldioxid emissionerna genom att olika typer av tillsatsmaterial såsom flygaskor, slagger och kiselstoff blandas in i betong. Vidare experimenterar man med inblandning av kalkstensmjöl i cement som också kan minska klinkerandelen. Tidigare undersökningar har visat på beständighetsproblem vid högre halter av inblandat tillsatsmaterial och i större anläggningsprojekt såsom Öresundsbro-förbindelsen har man också förbjudit inblandning av granulerad mald masugnsslagg. Det är framförallt åldringseffekter såsom betongs karbonatisering som tycks accelerera nedbrytningen i vissa betongtyper. Därför har man i etapp I tillverkat en mängd prover som konditionerats och åldrats för fortsatta studier i etapp II.
Det övergripande syftet var att klarlägga vilka skillnader som finns i saltfrostbeständighets-egenskaper hos betong tillverkad med de olika cementtyper som i dag är godkända för användning i de mest aggressiva betongmiljöerna. Orsaken till varför olika cement ger olika beständighet ska om möjligt klargöras. Det välbeprövade Anläggningscementet (CEM I, BV, LA SR) används som referenscement. Projektet avslutades med en vetenskaplig rapport som utmynnar i en doktorsexamen.
Slutredovisningen utgörs av doktorsavhandlingen "Experimental study of de-icing salt-frost scaling in concrete with low calcium fly ash och slag", Martin J Strand, LTH.
Nya bindemedel kommer att utnyttjas för betongtillverkning som minskar koldioxid emissionerna genom att olika typer av tillsatsmaterial såsom flygaskor, slagger och kiselstoff blandas in i betong. Vidare experimenterar man med inblandning av kalkstensmjöl i cement som också kan minska klinkerandelen. Tidigare undersökningar har visat på beständighetsproblem vid högre halter av inblandat tillsatsmaterial och i större anläggningsprojekt såsom Öresundsbro-förbindelsen har man också förbjudit inblandning av granulerad mald masugnsslagg. Det är framförallt åldringseffekter såsom betongs karbonatisering som tycks accelerera nedbrytningen i vissa betongtyper. Därför har man i etapp I tillverkat en mängd prover som konditionerats och åldrats för fortsatta studier i etapp II.
Det övergripande syftet var att klarlägga vilka skillnader som finns i saltfrostbeständighets-egenskaper hos betong tillverkad med de olika cementtyper som i dag är godkända för användning i de mest aggressiva betongmiljöerna. Orsaken till varför olika cement ger olika beständighet ska om möjligt klargöras. Det välbeprövade Anläggningscementet (CEM I, BV, LA SR) används som referenscement. Projektet avslutades med en vetenskaplig rapport som utmynnar i en doktorsexamen.
Slutredovisningen utgörs av doktorsavhandlingen "Experimental study of de-icing salt-frost scaling in concrete with low calcium fly ash och slag", Martin J Strand, LTH.
Projektansvarig
- Skanska Sverige AB
Projektledare
- Joakim Jeppsson joakim.jeppsson@skanska.se