Projekt 14238 – Avslutat Att hävda klimatneutralitet i bygg- och anläggningsprojekt

Läsaren bör notera att det sker en snabb utveckling av för området relevanta
regelverk och lagstiftning. Rapportens innehåll återspeglar de policyförutsättningar
som rådde vid tidpunkten för rapportens publicering.

Följande har studerats och analyserats:
• Tillämpning av standarder och vägledningar för klimatmål, strategier och
begrepp som ”klimatneutral” och ”nettonollutsläpp” på projektnivå.
• Principer för rapportering av negativa utsläpp inom den egna värdekedjan med
fokus på bygg- och anläggningsprojekt.
• Förutsättningar och kriterier för användning av växthusgaskrediter samt
praktisk vägledning för detta, täckande olika klimatpåståenden.
• Identifiering av behov för ytterligare omvärldsbevakning och metodutveckling.

Nedan följer tre huvudslutsatser inklusive utvecklande text.
1. Idag finns det bristande vägledning för vad klimatneutral och nettonoll innebär på
produkt- och projektnivå. Kommande lagstiftning på EU-nivå och nationell nivå
kommer tydliggöra vad som är tillåtet för den typen av påståenden. Tydligt är att
minskade utsläpp i den egna verksamheten ska prioriteras.
Parisavtalets norm om nettonollutsläpp har inspirerat många icke-statliga aktörer att
sätta ambitiösa frivilliga klimatmål och kommunicera om dessa. Inom bygg- och
anläggningssektorn samlas aktörer inom initiativ som syftar till att främja
klimatneutrala projekt och det har utvecklats relaterade märkningar och initiativ.
Det har på relativt kort tid tagits fram standarder och vägledningar med bred
internationell förankring som är relevanta för detta arbete. På EU-nivå förstärks
3 lagstiftningen inom området, vilket kommer att få långtgående konsekvenser för
aktörers handlingsutrymme. Vägledningar och standarder för att sätta och genomföra övergripande klimatmål uttryckta som ”klimatneutral” och/eller ”nettonoll” är i första hand framtagna för tillämpning på organisationsnivå. ”Projekt”-begreppet används inte i standarderna, däremot ingår det närliggande begreppet ”produkt”, som exemplifieras med bland annat ”byggnader”.

För tillämning på produktnivå finns viss vägledning i ISO-standarden 14068, men endast mycket kortfattat och påståenden om klimatneutralitet för enstaka utvalda produkter rekommenderas ej.
Inom EU har tagits beslut om och förbereds ytterligare ny lagstiftning som kommer att
få långtgående konsekvenser för vad som är tillåtet inom klimatkompensation.

3. Med hjälp av två fallstudier undersöktes hur man kan tillgodoräkna negativa
utsläpp som sker i den egna värdekedjan. Kraven är höga för att man inte ska
överskatta storleken på det negativa utsläppet (försiktighetsprincipen) och för att
säkra att kolet är bundet framöver (princip om permanens).

Fallstudierna, en om inbyggt trä och en om karbonatisering i krossad betong,
genomfördes i syfte att undersöka förutsättningar för att tillgodoräkna sig negativa
utsläpp som genomförs i den egna värdekedjan. Fallstudierna bygger på GHGP:s
utkast till vägledning “Land Sector and Removals Guidance” (LSRG). GHGP är ett
ramverk som har bred internationell förankring och LSRG innehåller dessutom
detaljerade krav för beräkning och rapportering av företags negativa utsläpp i
värdekedjan för att dessa ska kunna tillgodoräknas.

LSRG är framtagen för årlig rapportering på organisationsnivå och inte direkt anpassad
för tillämpning på projektnivå. I rapporten identifieras två stora skillnader mellan att
betrakta hela organisationers årliga klimatpåverkan respektive per projekt, nämligen
systemgränserna för:
• Tiden - ett projekt kan pågå över flera år
• Antal projekt - den årliga klimatpåverkan för hela organisationen kan ju omfatta
flera olika projekt.

I övrigt borde principerna och kraven för beräkning och redovisning av negativa
utsläpp ha mycket gemensamt. De detaljkrav som finns i LSRG har utnyttjats för att
sammanställa vilken information som krävs för att kunna redovisa de negativa
utsläppen. Vissa anpassningar har gjorts för att gå från hel organisation till projekt.
Fallstudierna illustrerar vad resultatet blir av att tillämpa LSRG:s principer för allokering
av negativa utsläpp mellan aktörer längs en värdekedja.

Fallstudiernas genomförande har belyst att i LSRG är kraven på redovisning av
negativa utsläpp generellt högre än de krav som ställs för redovisning av utsläpp. Två
nya principer introduceras - försiktighet och permanens - för beräkning och
rapportering, som tillägg till de fem principer som redan sedan tidigare har definierats
för utsläppsrapportering. Försiktighetsprincipen följs genom att systematiskt
överskatta utsläpp och underskatta negativa utsläpp. När det gäller permanens är det
4 centralt att säkerställa att förfaranden och mekanismer finns på plats för att övervaka
lagringen av inbundet kol och att hantera risker att inbundet kol återvänder till
atmosfären. Man kan notera från de två fallstudierna att det i fallet med inbyggt trä föreligger en risk för icke-permanens och att i karbonatiseringsfallet realiseras de negativa
utsläppen över en tidsrymd som sträcker sig framåt.

Fallstudierna baserat på utkastet av LSRG har inte kunnat ge slutliga svar om hur de
negativa utsläppen i förknippade med inbundet kol i inbyggt trä respektive framtida
upptag av kol genom karbonatisering ska kunna ”tecknas in” i kalkylen i en modell som
bygger på ett projekt som färdigställs ”idag” samtidigt som principerna om försiktighet
och permanens beaktas på ett tillfredsställande sätt.

2. Klimatneutralitet kommer inte kunna hävdas framöver genom att använda
externa växthusgaskrediter. Som ett alternativ kan så kallade ”bidragsanspråk”
göras där inköpta externa växthusgaskrediter rapporteras och kommuniceras
separat från de egna utsläppen.
Klimatkompensation innebär att klimatpåverkan kommuniceras som skillnaden mellan
nettoutsläppen i den egna värdekedjan (”klimatavtrycket”) och växthusgaskrediter
som köps och används.
EU:s nya konsumentmaktsdirektiv förbjuder klimatpåståenden baserade på
klimatkompensation för produkter (varor och tjänster) i marknadsföring riktad till
konsumenter. Förbudet måste vara genomfört i EU:s medlemsländer senast 2026.
Endast när utsläppen i produkters värdekedja har minskats till noll blir påståenden om
klimatneutralitet då tillåtna. Möjligheterna att kommunicera klimatneutralitet i
anslutning till bygg- och anläggningsprojekt kommer att begränsas så länge det finns
kvarvarande nettoutsläpp i värdekedjan.
Nya sätt att kommunicera användning av växthusgaskrediter, som har kommit att
kallas för ”bidragsanspråk”, behöver därför utvecklas där det egna klimatavtrycket
(nettoutsläppen i värdekedjan) och användningen av växthusgaskrediter inte blandas
ihop utan kommuniceras helt separat. Användning av växthusgaskrediter i kombination
med bidragsanspråk är tillåtet enligt EU-lagstiftningen tillåtet. Det kan då utgöra ett
sätt att bidra till ambition utöver de ansträngningar som görs för att minska de egna
utsläppen.

Det finns nyligen framtagna vägledningar om bidragsanspråk från organisationer
såsom Science-Based Targets Initiative, Gold Standard och WWF men ännu endast
begränsade erfarenheter av att kommunicera sådana anspråk i praktiken. Fortsatt
arbete med att utveckla användarstöd inom området pågår bland annat inom Gold
Standard. Även i detta arbete gäller, liksom för vägledningar och standarder för att
sätta och genomföra övergripande klimatmål, att den övergripande inriktningen är på
tillämpningar på organisationsnivå, snarare än produkt/projektnivå.

Vid köp av växthusgaskrediter bör krediter av hög integritet väljas eftersom det borgar
för att ekonomiskt stöd kanaliseras till aktiviteter där stödet verkligen gör skillnad, där
klimatnyttan är verklig (mätbar, låg risk för icke-permanens etc.) och det finns
5 mekanismer som främjar projekt som ger konkreta bidrag till hållbar utveckling samt
säkerhetsåtgärder för att hindra att projekt bidrar med miljömässig skada. Integrity
Council for the Voluntary Carbon Market (ICVCM) och Carbon Credit Quality Initiative
(CCQI) har på senare tid utvecklat robusta beslutsstöd som underlättar för aktörer att
välja växthusgaskrediter av hög integritet.

De vägledningar om bidragsanspråk som har tagits fram omfattar dels stöd genom
köp av växthusgaskrediter, dels andra former av stöd till aktiviteter som främjar en
klimatsmart omställning.