Projekt 13283 – Avslutat Säkerhetsprojektering K1 - ett arbetssätt för ökad säkerhet på arbetsplatsen

Trots många års gediget arbetsmiljöarbete genom lagkrav och branschinitiativ omkommer och skadas personer i byggbranschen varje år. Många av riskerna hade kunnat upptäckas och förebyggas i tidiga skeden under projektens planering och projektering.

Tidigare SBUF-projekt (12589 och 12765) resulterade i arbetssättet K1 – en ritning för ökad säkerhet på arbetsplatsen. Det innebär att projektörer och produktionspersonal tillsammans identifierar risker för att omhänderta i projekteringen samt att kvarstående risker synliggörs genom markeringar på bygghandlingar. K1 har tagits fram med fokus på ny- och ombyggnation av husprojekt. Sedan dess har det inte gjorts någon uppföljning av användandet av K1 i branschen. Det finns inte heller någon gemensam förvaltning av arbetssättet eller något forum för utveckling och erfarenhetsåterföring.

Del 1 av detta projekt syftade till att stämma av nuläget och identifiera utvecklingspotential för K1. Eftersom K1 har fokuserat mycket på arkitekternas och konstruktörernas arbete har det i tidigare projekt identifierats ett behov av att utöka arbetssättet till fler discipliner.

Del 2 av detta projekt syftade till att utveckla hjälpmedel för att inkludera installatörer som el, VVS och ventilation i arbetet med K1.

Del 1 genomfördes som en workshop. Deltagande företag fick svara på förberedande frågor innan workshopen. Fokusområden var användning av arbetssättet, implementering i projekt och riskhantering hos andra discipliner. Användningen av K1 verkar inte vara utbredd i branschen och varierar geografiskt och mellan företag. Utmaningar vid implementering har bland annat varit att hitta rätt nivå för markering av risker, att möjliggöra för högt belastad produktionspersonal att delta i tidigt skede och avsaknad av arbetsmiljökompetens hos projektörer. Fördelar som lyfts med K1 är bland annat förbättrad kommunikation mellan projektörer och produktion, att risker kan arbetas bort genom fokus på säkerhetsfrågor i tidiga skeden och att dolda risker blir synliga för tjänstemän och yrkesarbetare på byggarbetsplatsen.

Även del 2 genomfördes delvis som en workshop tillsammans med entreprenörer och projektörer från installationsbranschen. Där identifierades vanliga risker i projekt som sedan arbetades om till punkter för att utöka ”checklista K1”. Viktiga punkter ur installationsperspektiv är till exempel transportvägar, tillträde till teknik- och driftutrymmen, montageordning med flera discipliner, bärighet för installationsgolv och temporära installationer. Checklista K1 utökades med 19 punkter gällande installationer.

Som en avslutande del testades den utökade checklistan i två projekt med positivt resultat. Det finns stort intresse av att arbeta gränsöverskridande mellan roller och företag för att utveckla projekteringen så att den resulterar i säkrare byggprojekt. Benämningen K1 skulle kunna fasas ut och ersättas av ”Säkerhetsprojektering” för att bli tydligare och inkluderande för alla typer av projekt och discipliner. Förslag på fortsatt arbete med säkerhetsprojektering är att ta fram en branschgemensam standard med utsedd ägare, informationsmaterial för att göra arbetssättet visuellt och lättillgängligt samt utveckla hjälpmedel och process för fler discipliner. Samtidigt bör arbetssättet utvecklas vidare tillsammans med produktionspersonal med avseende på bland annat nivå på och synliggörande av risker.

Slutredovisningen utgörs av rapporten "Säkerhetsprojektering K1", Peter Fredriksson, Jonathan B Håkansson och Linn Sundberg, samtliga Skanska (17 sidor och 3 bilagor).