Projekt 20 – Avslutat Håltagning i grundmurar
Fördjupningsmaterial
Informationsblad
Sammanfattning
Grundläggningsprojekten I stadskärnorna har de senaste åren blivit allt mer komplicerade och kostsamma bl a beroende på att man i allt större utsträckning försöker bevara befintliga kulturbyggnader. Ofta fordras härvid ett flertal håltagningar i grundmurar för avväxlingar I samband med nya grundkonstruktioner eller för nya öppningar och passager. Det är inte ovanligt att grundmurars bredd (tjocklek) är 2?3 meter. Arbetena kompliceras ytterligare av att man arbetar i mycket trånga utrymmen där stora maskiner inte kan utnyttjas. De metoder som används idag är bl a diamantborrning, bergborrning, bilning och spräckning.
JM Bygg och BINAB har genomfört ett metodutvecklingsprojekt med inventering och vidare ut veckling av olika metoder för håltagning i grundmurar av sten. Försöken har främst gjorts på arbetsplatsen Ladugårdsbron på Blasieholmen i Stockholm där nästan alla förekommande metoder använts för att klara de komplicerade håltagnings- och grundläggningsproblemen.
Mikrosprängning
Försöken visade att man kan klara mycket svåra håltagningsproblem med olika former av försiktig sprängning. En förutsättning är dock att man har tillgång till mycket yrkeskunnig och erfaren arbetskraft.
Vid den nya metod vi döpt till "mikrosprängning" utfördes borrning med endast 8 mm hål med en vanlig elektrisk sIagborrmaskin. Hålen laddades med enbart 1 st VA-sprängkabel i varje hål. Sprängning med max 3 sprängkapslar samtidigt. Vid mikrosprängningen fick vi inga avläsbara värden på vibrationsmätare placerad 3 m från sprängpunkten. Vi bedömer att denna metod är mycket konkurrenskraftig tekniskt och ekonomiskt jämfört med övriga inventerade metoder förutsatt att man har mycket kunnig personal.
Även försiktig sprängning med 12 mm klenhålsborrning och små laddningar fungerade mycket bra. Kostnaden perm3 ligger normalt i intervallet 300?800 kronor perm3 vilket är lägre än övriga metoder.
Slitsborrning
Slitsborrning är en metod som innebär att ett antal parallella hål borras så tätt att de tillsammans bildar en luftspalt eller slits, som dämpar vibrationerna.
Vid Ladugårdsbron användes metoden vid sprängning in till en befintlig hög tegelvägg. Slitsborrningen gjordes ca 20 cm från befintlig vägg och till ett djup 1 m under blivande sprängbotten.
Hålen borrades med 98 mm diameter varefter ett slitsdon anslutet till en industridammsugare ned fördes. Metoden är mycket dyrbar men fungerade tekniskt bra.
Håltagning
Metoden är i princip konventionell diamantborrning. Skillnaden är att hela maskinutrustningen ärmonterad på en liten självgåendebandvagn(BxL = 66x 140 cm) samt att maskinen med en hydraulisk cylinder tar "spjärn" i taket vid uppställning på arbetsstället. Detta gör att etablerings- och ställtider reduceras så att mer tid erhålles för det egentliga borrningsarbetet. Vid det jämförande försöket vid kv Memnon i Gamla Stan har metoden visat sig såväl ekonomisk som arbetsmiljömässigt lämplig.
Kemisk sprängning
Försök utfördes med olika preparat (BRISTAR, Demex, Betec). Metoderna är svåra att styra och kostsamma på grund av att spräckningen ofta tar flera dagar. Kostnaden blev i försöken ca 1500 krim3 inkl borrning, laddning och bortschaktning.
Termisk spräckning
I borrhålet in förs ett metalldon som upphettas elektriskt eller med gasol. Spräckningen uppstår genom värmeexpansion.
En annan variant är att skjuta av en hagelpatron som ned förts i hålet. Borrhålen bör vara 30 mm.
Metoderna har låg kapacitet och lämpar sig nog bäst för "hemmabruk".
JM Bygg och BINAB har genomfört ett metodutvecklingsprojekt med inventering och vidare ut veckling av olika metoder för håltagning i grundmurar av sten. Försöken har främst gjorts på arbetsplatsen Ladugårdsbron på Blasieholmen i Stockholm där nästan alla förekommande metoder använts för att klara de komplicerade håltagnings- och grundläggningsproblemen.
Mikrosprängning
Försöken visade att man kan klara mycket svåra håltagningsproblem med olika former av försiktig sprängning. En förutsättning är dock att man har tillgång till mycket yrkeskunnig och erfaren arbetskraft.
Vid den nya metod vi döpt till "mikrosprängning" utfördes borrning med endast 8 mm hål med en vanlig elektrisk sIagborrmaskin. Hålen laddades med enbart 1 st VA-sprängkabel i varje hål. Sprängning med max 3 sprängkapslar samtidigt. Vid mikrosprängningen fick vi inga avläsbara värden på vibrationsmätare placerad 3 m från sprängpunkten. Vi bedömer att denna metod är mycket konkurrenskraftig tekniskt och ekonomiskt jämfört med övriga inventerade metoder förutsatt att man har mycket kunnig personal.
Även försiktig sprängning med 12 mm klenhålsborrning och små laddningar fungerade mycket bra. Kostnaden perm3 ligger normalt i intervallet 300?800 kronor perm3 vilket är lägre än övriga metoder.
Slitsborrning
Slitsborrning är en metod som innebär att ett antal parallella hål borras så tätt att de tillsammans bildar en luftspalt eller slits, som dämpar vibrationerna.
Vid Ladugårdsbron användes metoden vid sprängning in till en befintlig hög tegelvägg. Slitsborrningen gjordes ca 20 cm från befintlig vägg och till ett djup 1 m under blivande sprängbotten.
Hålen borrades med 98 mm diameter varefter ett slitsdon anslutet till en industridammsugare ned fördes. Metoden är mycket dyrbar men fungerade tekniskt bra.
Håltagning
Metoden är i princip konventionell diamantborrning. Skillnaden är att hela maskinutrustningen ärmonterad på en liten självgåendebandvagn(BxL = 66x 140 cm) samt att maskinen med en hydraulisk cylinder tar "spjärn" i taket vid uppställning på arbetsstället. Detta gör att etablerings- och ställtider reduceras så att mer tid erhålles för det egentliga borrningsarbetet. Vid det jämförande försöket vid kv Memnon i Gamla Stan har metoden visat sig såväl ekonomisk som arbetsmiljömässigt lämplig.
Kemisk sprängning
Försök utfördes med olika preparat (BRISTAR, Demex, Betec). Metoderna är svåra att styra och kostsamma på grund av att spräckningen ofta tar flera dagar. Kostnaden blev i försöken ca 1500 krim3 inkl borrning, laddning och bortschaktning.
Termisk spräckning
I borrhålet in förs ett metalldon som upphettas elektriskt eller med gasol. Spräckningen uppstår genom värmeexpansion.
En annan variant är att skjuta av en hagelpatron som ned förts i hålet. Borrhålen bör vara 30 mm.
Metoderna har låg kapacitet och lämpar sig nog bäst för "hemmabruk".