Projekt 12306 – Avslutat Dropptätning av tunnlar

Projektets syfte var att visa att tunnlar går att bygga med en väsentligt mindre mängd dräner än i dag till en marginalkostnad som är väsentligt lägre än kostnaden för det dräner som annars skulle behöva installeras. Dropp och åtföljande istappsbildning kräver kostsamma åtgärder för dränsättning i väg- och järnvägstunnlar och i vissa fall efterinjektering. Problemet är väl känt och har studerats i flera tunnelprojekt som har genomförts under senare år. I många projekt är de flesta hålen - mellan 60 och 90 % - i injekteringsskärmarna så kallade "nollhål", där injekterad bruksvolym i stort sett motsvarar hålvolymen. Om vattenförlustmätningarna för dessa hål analyseras finner man att de har låg vattenförlust, mindre än 0,5 Lu, alltså de är inte helt täta. De "nollhål" som borrats för injektering och inte utnyttjas fullt ut för konventionell injektering kan i stället injekteras med ett fintätningsmedel (silica sol) som genom sin bättre inträngningsförmåga förmår täta de fina sprickor som bidrar till dropp i tunneln.

Slutredovisningen utgörs av seniorforskningsrapporten "Pre-excavation grouting in the Sjökullen Tunnels: design, evaluation and experiences", Butron, Johan Funehag och Gunnar Gustafson, samtliga Chalmers (37 sidor, 6 appendix och svensk sammanfattning).