Projekt 13015 – Avslutat Fungerar passivhusteknik i subarktiskt klimat?

Projektet har utförts i samverkan med det tvärvetenskapliga utvecklingsprojektet ATTRACT1 och syftar till en fullskaledemonstration av ett lågenergihus för subarktiskt klimat.
Huset fungerar som en testbädd för utformning, materialval, tekniska lösningar, ny teknik och byggprocesser att bygga energieffektivt i subarktiskt klimat:
I Tuolluvaara strax utanför Kiruna har NCC i samarbete med Kiruna kommun och Tekniska Verken i Kiruna byggt ett lågenergihus, ett så kallat passivhus, anpassat till subarktiskt klimat, det så kallade Sjunde huset. Byggprojektet har sitt ursprung från de stora samhällsomvandlingarna i Kiruna och Gällivare och de nya skärpta EU direktiven gällandeenergianvändning. Enligt det omarbetade direktivet om byggnaders energiprestanda ska EU:s medlemsstater se till att alla nya byggnader senast den 31 dec 2020 är nära-nollenergibyggnader.
Några viktiga erfarenheter och resultat:
Huset har en ”energieffektiv” kompakt utformning med få köldbryggor och vindfång som ”sluss” för att hindra värme att strömmar ut. Båda lägenheterna uppfyller lufttäthetskravet på 0,3l/s m² oavsett om angränsande vägg mellan lägenheterna tas med i areaberäkningen eller inte.

Luftvärmesystem är speciellt underhållsintensiva och kräver regelbundna injusteringar av luftflöden, underhåll – såsom kanalrensning och filterbyte – samt omkoppling mellan sommar och vinter för att kunna leverera god komfort och inomhusmiljö. Luftvärmen (till/frånluftsdon i tak: frånluftsdon i våtutrymmen och kök) leder till viss ojämn temperaturfördelning i huset – kallare entréplan än övervåning – samt kalla golv och torrt inomhusklimat.

Dygnsmedelverkningsgraden hos ventilationsaggregaten i de båda lägenheterna mättes under perioden 2016-10-01 till 2017-02-20 upp till 81 % respektive 80 %. Jämförelsevis mättes samma verkningsgrad för tre villor i Vallda Heberg med likadana aggregat upp till 75 %, 73 % och 76 %. Med hjälp av den uppmätta temperaturverkningsgraden i ventilationsaggregatet har värmeförlusttalet tagits fram. Kravet på värmeförlusttalet ligger på 19,8 W/m2Atemp och mätresultat för respektive lägenhet och för hela huset ligger en bra bit under kravet för FEBY12.

De så kallade NASA-duscharna, som har en recirkulerande funktion med varmvatten, har ett litet elbatteri som egentligen gör att huset har ”ett icke renodlat system som värms med både el och fjärrvärme”. Men då elbatterierna är ”högst begränsade”, så klassas byggnaden istället att ha ”ett renodlat värmesystem”.

Uppmätta värden visar att Sjunde husets uppskattade specifika energianvändning E(levererad) är 56,7 kWh/m2,år som då understiger FEBY12 krav på den specifika energianvändningen på 63 kWh/m2. På grund av problem med sporadiskt boende hyresgäster kan vi inte bekräfta förmodade energivinster med LED-belysning, NASA-duscharna och vitvaror. Vi kan dock konstatera att levererad solenergi för bägge lägenheters paneler översteg den i projekteringen beräknade produktionen.
Produktionen underströk hur viktigt det var att projektera rätt från början då sena ändringar under byggets gång är dyra att genomföra och kan påverka slutprodukten. Det är viktigt att tidigt förmedla vikten av noggrannhet i utförandet i allmänhet och tätskiktet i synnerhet. Man vill också belysa att bygga passivhus ibland innebär andra krav på utförande och arbetsmoment. Vad som skiljer mot "traditionellt byggande" måste tidigt klargöras och svaras upp emot kompetensmässigt.

Slutredovisningen utgörs av rapporten "Fungerar passivhusteknik i subarktiskt klimat?", Stefan Dehlin, NCC (36 sidor).