Projekt 13354 – Avslutat Utredning av funktionell uttorkningsnivå hos betong med mineraliska tillsatsmaterial

I strävan att minska koldioxidutsläppen förknippade med cementtillverkning kommer Portlandcementet allt eftersom att ersättas av cement med inblandning av olika reaktiva mineralbaserade tillsatsmaterial såsom flygaska eller slagg. Bascementet som i dag dominerar den svenska marknaden för husbyggnadsbetong innehåller cirka 15 vikts-% flygaska.

Det går emellertid att konstatera från befintligt material att betong med mineraltillsatser har förändrade egenskaper, främst avseende förmågan att lagra vatten i sitt porsystem och transportförmågan för fukt, Saeidpour [2015] och Zhang [2014]. Porfördelningen för mogen betong med mineraltillsatser tycks skilja sig från betong med rent Portlandcement på ett sådant sätt att:
- förmågan att lagra in vatten i porsystemet vid en relativ fuktighet runt 70-90% blir reducerad
- betongen blir tätare och transportförmågan blir cirka en faktor 10 lägre.

För uttorkningen innebär detta en större förmåga till självuttorkning och samtidigt en sämre förmåga till diffusionsuttorkning, det vill säga uttorkning genom bortförande av fukt till omgivande luft. När det gäller samverkan med anslutande material i till exempel golvbeläggningar blir situationen mer komplex och beroende på de anslutande materialen.
Förkortade uttorkningstider och reducerad risk för fuktskador kan betyda stora besparingar för entreprenörerna. Det är av stor vikt att kunskapsgapet som uppstått mellan uttorkningskrav framtagna för betong med rent Portlandcement och de mer moderna betonger med mineraltillsatser överbryggas, och att den funktionella uttorkningsnivån för modern betong utreds. Branschen bör se över och anpassa kraven till nya materials potential.

Projektets syfte var att undersöka funktionell uttorkningsnivå hos betong baserad på Bascement i jämförelse med betong baserad på Portlandcement utan mineraltillsatser. På detta sätt avser projektet att besvara frågan om dagens uttorkningskrav, baserade på betong med Portlandcement som enda bindemedel, fortfarande är relevanta och rimliga eller är i behov av revidering och möjligen differentiering. Vid ett eventuellt behov avser projektet också ge riktlinjer för framtida fördjupade undersökningar gällande kritiska fuktnivåer för ytskikt applicerade på betong med mineraliska tillsatser.

Slutredovisningen utgörs av rapporten "Utredning av funktionell uttorkningsnivå hos betong med mineraliska tillsatsmaterial", Marcin Stelmarczyk, Hans Hedlund och Ted Rapp.