Projekt 12800 – Avslutat Utvärdering av innovationsskapande processer vid totalentreprenader i infrastrukturprojekt
Fördjupningsmaterial
Slutrapport
Sammanfattning
Seniorforskning vid KTH. Det konkreta analysarbetet blev att kartlägga frihetsgraderna i Trafikverkets totalentreprenader. Är det så att uppdelningen mellan total- och utförandeentreprenaden är rättvisande för entreprenörens frihetsgrader i de unika kontrakten?
Analysen bygger på en genomgång av fem väginvesteringsprojekt upphandlade av Trafikverket. Tre är totalentreprenader och två är utförandeentreprenader. Forskningsfrågan var huruvida totalentreprenader ger fler frihetsgrader än utförandeentreprenader. Bidraget från studien ligger i att bortse från entreprenadform och endast studera kontraktens frihetsgrader. Genomgången av de fem projekten är baserad på upphandlingsdokumentation, det vill säga förfrågningsunderlag, kontraktet och de underliggande referensdokumenten (bland annat Trafikverkets handböcker).
Analysen pekar på att det inte är möjligt att se en koppling mellan typ av entreprenadform och frihetsgrad. Det är inte självklart att de avtal som kallas totalentreprenader uppvisar större frihetsgrader för entreprenörerna än de projekt som går under benämningen utförandeentreprenader. Ett viktigt skäl är att förfrågningsunderlagen till totalentreprenaderna innehåller skrivningar som begränsar entreprenörernas handlingsfrihet. Det kan handla om att Trafikverket anger typ av balkräcke, hur av- och påfartsramper ska utformas, vilken grässort som skall användas till ljudbarriärer, typ av asfalt med mera.
Baseras på slutsatserna ovan, och tillsammans med referensgruppen, har fem konkreta metoder tagits fram för att öka innovationstakten i anläggningsbyggandet.
Metod 1. Renodlade funktionskrav. Hur mycket kan fångas upp med sådana krav för olika typer av projekt och hur hanteras resten? Enligt diskussioner i vår referensgrupp finns några projekt där Trafikverket släppt på krav om oberoende test och en intressant fråga är vad detta lett till i praktiken. Finns risk att det blir lösningar som minskar byggkostnader men som kanske skapar problem på sikt?
Metod 2. Beställaren betalar delar av kostnaden för tester. Görs det redan? Hur väljs teknikerna och hur genomförs prövningen?
Metod 3. Entreprenören är med i tidiga skeden och formar lösningen tillsammans med beställaren. Enligt uppgift har detta använts i några projekt och en intressant fråga är hur detta hanterats inom ramen för LOU.
Metod 4. Delade risker för nya tekniska lösningar. Går det att hitta exempel på att parterna delar på riskerna för ny teknik? Hur har då riskerna mer specifikt delats?
Metod 5. Beställaren genomför egna experiment. Hur vanligt är det? Vad kännetecknar de fall där den används. Går det att hitta entreprenörer som experimenterar på liknande sätt?
Slutredovisningen utgörs av (1) studien "Degrees of freedom in road construction", (tretton sidor och en svensk sammanfattning), (2) promemorian "Strategier för ökade innovationer i infrastrukturprojekt" (sex sidor) och (3) en rapport över projektarbetet (fyra sidor). Författare till samtliga skrifter har varit Johan Nyström och Jan-Eric Nilsson, bägge VTI, och Hans Lind, KTH.
Analysen bygger på en genomgång av fem väginvesteringsprojekt upphandlade av Trafikverket. Tre är totalentreprenader och två är utförandeentreprenader. Forskningsfrågan var huruvida totalentreprenader ger fler frihetsgrader än utförandeentreprenader. Bidraget från studien ligger i att bortse från entreprenadform och endast studera kontraktens frihetsgrader. Genomgången av de fem projekten är baserad på upphandlingsdokumentation, det vill säga förfrågningsunderlag, kontraktet och de underliggande referensdokumenten (bland annat Trafikverkets handböcker).
Analysen pekar på att det inte är möjligt att se en koppling mellan typ av entreprenadform och frihetsgrad. Det är inte självklart att de avtal som kallas totalentreprenader uppvisar större frihetsgrader för entreprenörerna än de projekt som går under benämningen utförandeentreprenader. Ett viktigt skäl är att förfrågningsunderlagen till totalentreprenaderna innehåller skrivningar som begränsar entreprenörernas handlingsfrihet. Det kan handla om att Trafikverket anger typ av balkräcke, hur av- och påfartsramper ska utformas, vilken grässort som skall användas till ljudbarriärer, typ av asfalt med mera.
Baseras på slutsatserna ovan, och tillsammans med referensgruppen, har fem konkreta metoder tagits fram för att öka innovationstakten i anläggningsbyggandet.
Metod 1. Renodlade funktionskrav. Hur mycket kan fångas upp med sådana krav för olika typer av projekt och hur hanteras resten? Enligt diskussioner i vår referensgrupp finns några projekt där Trafikverket släppt på krav om oberoende test och en intressant fråga är vad detta lett till i praktiken. Finns risk att det blir lösningar som minskar byggkostnader men som kanske skapar problem på sikt?
Metod 2. Beställaren betalar delar av kostnaden för tester. Görs det redan? Hur väljs teknikerna och hur genomförs prövningen?
Metod 3. Entreprenören är med i tidiga skeden och formar lösningen tillsammans med beställaren. Enligt uppgift har detta använts i några projekt och en intressant fråga är hur detta hanterats inom ramen för LOU.
Metod 4. Delade risker för nya tekniska lösningar. Går det att hitta exempel på att parterna delar på riskerna för ny teknik? Hur har då riskerna mer specifikt delats?
Metod 5. Beställaren genomför egna experiment. Hur vanligt är det? Vad kännetecknar de fall där den används. Går det att hitta entreprenörer som experimenterar på liknande sätt?
Slutredovisningen utgörs av (1) studien "Degrees of freedom in road construction", (tretton sidor och en svensk sammanfattning), (2) promemorian "Strategier för ökade innovationer i infrastrukturprojekt" (sex sidor) och (3) en rapport över projektarbetet (fyra sidor). Författare till samtliga skrifter har varit Johan Nyström och Jan-Eric Nilsson, bägge VTI, och Hans Lind, KTH.
Projektansvarig
- NCC Construction Sverige AB
Projektledare
- Hans Lind hans.lind@abe.kth.se