Projekt 12685 – Avslutat Stabilitet - och stabiliseringskrav på slanka bärverk i trä
Fördjupningsmaterial
Slutrapport
- SBUF 12685 Sammanfattning Stabilitets- och stabiliseringskrav på slanka bärverk i stål respektive trä.pdf (402,74 KB)
- SBUF 12685 Slutrapport Dravh Bracing of slender steel and timber structures.pdf (8,51 MB)
Informationsblad
Sammanfattning
Forskning vid LTH. Under vintrarna 2009/10 och 2010/11 rasade ett stort antal takkonstruktioner i Sverige. Snölasterna under dessa vintrar var stora men översteg i generell mening inte de normföreskrivna lasterna. Detta indikerar att taken var undermåligt dimensionerade. Vidare så bestod majoriteten av de rasade takens bärverk av slanka stål respektive träkonstruktioner. Det är väl känt att sådana konstruktionstyper är känsliga för olika typer av instabilitetsfenomen. Rasutredningar har visat att bristfällig stagning var huvudorsaken till takrasen.
Enligt en rapport av SP, Skanska Sverige AB och Lunds Universitet (SBUF id 12387) så var 60 % av taken som rasade vintrarna 2009/10 och 2010/11 byggda efter 1980. Det kan därav förefalla som att byggandet skulle ha försämrats efter 1980. Detta är förmodligen dock inte fallet eftersom ett stort antal takras skedde också vintern 1976/77 i samma områden som de ras som skedde under vintrarna 2009/10 och 2010/11. Detta betyder att äldre byggnader som hade haft potential att rasa vintrarna 2009/10 och 2010/11 rasade redan under den tidigare nämnda vintern. Det kan därav inte tolkas som att byggandet har försämrats efter 1980 utan snarare som att det byggs ungefär lika undermåligt som tidigare och att fler tak riskerar rasa under framtida vintrar om byggandet inte förbättras.
Tak som rasar på grund av bristfällig stabilisering har inte bara rapporterats som ett problem i Sverige. Under vintern 2005/06 rasade fler än 50 tak i Tyskland, Österrike och Polen. Liksom i de svenska rasfallen var snölasterna generellt lägre än de normföreskrivna snölasterna. En nordisk studie som omfattar 127 träkonstruktioner som rasat runt om i världen fastslår instabilitet, det vill säga otillräcklig stagning, som den mest frekventa anledningen till byggnadsras generellt.
Slanka konstruktioner har inte bara rasat på grund av otillräcklig stabilisering i snölastfall. De allra flesta konstruktioner som rasar gör så redan under montageskedet. Detta reflekterar signifikansen av adekvat temporär stagning under montage.
Byggnadskollapser kan leda till både stora ekonomiska förluster och i värsta fall förlust av människoliv. Av detta skäl finns byggnadsnormer som styr hur konstruktioner skall dimensioneras och hur godtagbar säkerhet skall uppnås. Trots detta så sker dock byggnadsras. Den huvudsakliga anledningen till detta torde vara att det vid sidan av normer och regler är det lika viktigt med adekvat ingenjörsmässig förståelse inom konstruktionsteknik hos dem som uppför byggnader. Denna typ av förståelse kan förmodligen aldrig specificeras i någon form i norm utan kompetenta och erfarna ingenjörer kommer alltid krävas.
Slutredovisningen utgörs av licentiatuppsatsen "Bracing of slender steel and timber structures, Anders Klasson, LTH (36 sidor, 3 vetenskapliga artiklar och en svensk sammanfattning).
Enligt en rapport av SP, Skanska Sverige AB och Lunds Universitet (SBUF id 12387) så var 60 % av taken som rasade vintrarna 2009/10 och 2010/11 byggda efter 1980. Det kan därav förefalla som att byggandet skulle ha försämrats efter 1980. Detta är förmodligen dock inte fallet eftersom ett stort antal takras skedde också vintern 1976/77 i samma områden som de ras som skedde under vintrarna 2009/10 och 2010/11. Detta betyder att äldre byggnader som hade haft potential att rasa vintrarna 2009/10 och 2010/11 rasade redan under den tidigare nämnda vintern. Det kan därav inte tolkas som att byggandet har försämrats efter 1980 utan snarare som att det byggs ungefär lika undermåligt som tidigare och att fler tak riskerar rasa under framtida vintrar om byggandet inte förbättras.
Tak som rasar på grund av bristfällig stabilisering har inte bara rapporterats som ett problem i Sverige. Under vintern 2005/06 rasade fler än 50 tak i Tyskland, Österrike och Polen. Liksom i de svenska rasfallen var snölasterna generellt lägre än de normföreskrivna snölasterna. En nordisk studie som omfattar 127 träkonstruktioner som rasat runt om i världen fastslår instabilitet, det vill säga otillräcklig stagning, som den mest frekventa anledningen till byggnadsras generellt.
Slanka konstruktioner har inte bara rasat på grund av otillräcklig stabilisering i snölastfall. De allra flesta konstruktioner som rasar gör så redan under montageskedet. Detta reflekterar signifikansen av adekvat temporär stagning under montage.
Byggnadskollapser kan leda till både stora ekonomiska förluster och i värsta fall förlust av människoliv. Av detta skäl finns byggnadsnormer som styr hur konstruktioner skall dimensioneras och hur godtagbar säkerhet skall uppnås. Trots detta så sker dock byggnadsras. Den huvudsakliga anledningen till detta torde vara att det vid sidan av normer och regler är det lika viktigt med adekvat ingenjörsmässig förståelse inom konstruktionsteknik hos dem som uppför byggnader. Denna typ av förståelse kan förmodligen aldrig specificeras i någon form i norm utan kompetenta och erfarna ingenjörer kommer alltid krävas.
Slutredovisningen utgörs av licentiatuppsatsen "Bracing of slender steel and timber structures, Anders Klasson, LTH (36 sidor, 3 vetenskapliga artiklar och en svensk sammanfattning).
Projektansvarig
- Skanska Sverige AB
Projektledare
- Roberto Crocetti roberto.crocetti@kstr.lth.se