Projekt 12253 – Avslutat Tidsstyrning och teknik för underhållsarbeten i trafiktunnlar

På de svenska väg- och järnvägsnäten utförs ett omfattande transportarbete av gods och människor. Utvecklingen går mot en ständig ökning av dessa transporter. Antalet tunnlar är också ökande. Systematisk och fortlöpande kontroll av tunnlarna måste ske, eftersom konsekvenserna av till exempel ett fallande bergblock framför ett tåg är så alarmerande stora. I utredningen har studerats om förbättringar kan göras i den organisation och av den utrustning som används vid inspektion och underhåll av trafiktunnlar i berg.

Den tidsmässiga tillgängligheten av en tunnel är i mycket en planeringsfråga.
Järnvägstrafiken i Sverige styrs av Trafikverkets Tågplan, i vilken alla operatörers (SJ med flera) tidtabeller måste inordnas. Planeringen av underhållsarbetena sker enligt två olika rutiner, beroende om de görs före eller efter Tågplanen är fastlagd.
För Trafikverkets vägtunnlar ingår tunnelunderhållet som en del av det stora underhållspaket som innefattar en hel vägsträcka inklusive alla broar och tunnlar. Tidplaneringen för arbeten i tunneln blir här inte lika kritisk som vid en spårtunnel.
SL har utvecklat ett eget schemalagt system för underhåll av sina 90 km bergtunnlar. Praktiskt taget varje natt mot vardag pågår inspektions- och reparationsarbeten. Man utnyttjar då det fyratimmars uppehåll i trafiken som råder nattetid. Översiktliga inspektioner (här kallade Statusinspektioner) och tillhörande småarbeten kan inplaneras långt i förväg och göras rutinmässigt och fort. Fördjupade inspektioner (här kallade Åtgärdsinspektioner) och tillhörande åtgärder i tunneln kräver mer disponibel tid, vilket kan leda till trafikstörningar. Större reparationsarbeten kräver normalt avstängning under viss tid med trafikomställningar som följd. Dessa kan bli kostsamma för samhället.

Några av de nya metoderna för tunnelinspektion kan bli svåra att tillämpa vid starkt tidsbegränsade förrättningar i trafiktunnlar. Flera metoder lär dock kunna anpassas för en sådan applikation. Ny mätutrustning och nya mätmetoder bör tas fram, såväl för översiktlig som för fördjupad inspektion av trafiktunnlar. Detta blir inspektörernas möjlighet att åstadkomma högre kvalitet och objektivitet i sina rapporter och kommer att minska risken för olyckor i tunnlarna.

I rapporten beskrivs också hur arbetena i tunneln går till praktiskt. Det presenteras idéer och förslag till nya utrustningar och förbättringar av befintlig maskinpark. De beskrivna lösningarna kräver tid för utveckling och produktion. Dessutom måste tunnelägare erbjuda entreprenörerna långa avtalsperioder med garanterade avrop för att finansiera investeringarna. I gengäld får kunden en större flexibilitet och snabbare insatser. En större andel funktionsupphandlingar än vad som idag tillämpas kan vara en lämplig modell för detta.

De lösningar som ökar servicegraden som rapporten föreslår är idag ovanliga i anläggningsbranschen. När det gäller vägunderhåll finns dock exempel på lösningar som ger korta etableringstider och hög produktivitet, men då garanteras entreprenören en helt annan kontinuitet och en stor del av driften handlas upp som ramavtal; geografisk indelning kan ge stora volymer. SL har en förberedd utrustning för underhåll i spårtunnlarna. Den är dock inte moduluppbyggd, då den används dagligen för likartade uppgifter i ett sammanhängande spårsystem. Liknande lösningar används i viss omfattning av annan industri där snabba underhållsinsatser är väsentliga för att upprätthålla service för kunden.

Slutredovisningen utgörs av rapporten "Tidseffektivt underhåll av trafiktunnlat", Ulf Lindblom, Gecon (51 sidor).