Projekt 13488 – Avslutat Återbruk av stålkomponenter

Stål kan återvinnas gång på gång med samma kvalitet. Men stålkomponenter kan även återanvändas, vilket ger ännu större miljöfördelar. Varför förblir återbruk en ovanlig praxis när bättre miljöegenskaper efterfrågas?

Syftet med denna förstudie var att utreda vilka tekniska möjligheter som finns tillgängliga för att bedöma stålkomponenters egenskaper och belysa potentiella hinder och möjliga tolkningar av regelverket.
Först genomfördes en litteraturstudie som tydliggör fördelar och svårigheter med återanvändning. Fallstudier illustrerar olika typer av återbruksprojekt och visar på olika strategier. Efter en gedigen analys av gällande och kommande regelverk för dimensionering och utförande av stålkonstruktioner är vår bedömning att det inte finns formella juridiska hinder för återbruk av stålkomponenter. Icke standardiserade stålsorter får användas så länge deras materialegenskaper är kända, uppfyller grundläggande krav och dokumenteras på ett tillförlitligt sätt.

Vid materialbestämning kan oförstörande provningsmetoder inte ersätta förstörande provning i alla lägen, men kan med fördel ingå i anpassade provningsprocedurer där antalet tidskrävande och kostsamma förstörande provningar begränsas.
Två typer av oförstörande provningsmetoder har undersökts: hårdhetsmätning för brottgränsen och portabla spektrometer (OES och XRF) för analys av kemisk sammansättning. Hårdhetsmätning är mycket enkel och ger konsekventa resultat med liten spridning. Metoden kan användas för att snabbt dela in produkter i homogena materialgrupper. Analys av kemisk sammansättning med XRF-instrument kan användas vid grov sortering eller analys av färger. OES-instrument kan analysera alla grundämnen som ingår vid beräkning av kolekvivalenten. Metoden tillåts som ”routine method” vid tillverkning och erbjuder snabba och tillförlitliga svar.

Vid återanvändning av EN-stål där dokumentation är tillgänglig räcker oförstörande provningar för att bekräfta överensstämmelse med produktstandarden.

För äldre stål eller där dokumentation saknas kan oförstörande provning användas för att dela in produkter i företrädesvis stora materialgrupper. Kemisk analys kan utföras i fält med OES och mekaniska egenskaper bestäms slutligen genom förstörande provning.
Provningsprocedurer har föreslagits, men fler undersökningar och ett större statistiskt underlag krävs för att bland annat bestämma provningsomfattningar.

Återbruk kan organiseras på många olika sätt. Tre återbruksmodeller föreslås som kan ligga till grund för nya affärsmodeller. Generellt behöver miljöincitament förstärkas och demontering uppmuntras framför rivning. Fortsatt arbete för ökat återbruk bör inkludera vidareutveckling av provningsprocedurer med definierade acceptanskriterier och provningsomfattningar, utveckling av en prospekteringsmetodik som kan bidra till en ökande tillgång av återanvända produkter och utveckling av metoder som gör det möjligt att tillgodoräkna sig miljöfördelarna av att utnyttja återanvända produkter.

Slutredovisningen utgörs av rapporten "Återbruk av stålkomponenter", Wylliam Husson och Ove Lagerqvist, bägge Prodevelopment AB (104 sidor och en tidningsartikel).