Projekt 12095 – Avslutat Inverkan av portlandcement och filterkalk på beständighet hos asfaltmassor

För en betydande del av vägnätet är asfaltbeläggningens beständighet en begränsande faktor; det är snarare miljön och klimatet än trafiklast som bryter ned vägen. Det finns en för samhället stor besparingspotential av en generell förbättring av beständigheten hos vägbeläggningar. En stor del av beständighetsproblemen kan relateras till vattenkänslighet, det vill säga brister i gränssnittet mellan sten och bitumen, i närvaro av vatten. Beständighetsproblem har överlag visat sig vara mycket svåra att prediktera utifrån egenskaper som normalt mäts för bergmaterial och bitumen.
För att förbättra beständigheten för problematiska kombinationer av bindemedel och stenmaterial används vidhäftningsbefrämjande tillsatser, främst aminer, hydratkalk (släckt kalk) och portlandcement.

Denna undersökning avsåg att fördjupa kunskapen om effekten av olika typer portlandcement samt så kallad filterkalk eller CKD (cement kiln dust).

Projektet omfattade huvudsakligen laboratorieprovning enligt vändskaksmetoden vilken provar finbruksdelen. Denna provning kompletterades med mätningar av de olika tillsatsernas förstyvande effekt genom bestämning av viskositet på filler-bitumenblandningar.
Genom ökad och fördjupad kunskap om aktiva fillers vidhäftningsförmåga möjliggörs en förbättring av befintliga massatyper samt skapas förutsättningar för utveckling av nya och innovativa produkter.

Slutredovisningen utgörs av rapporten "Hydrauliska filler som beständighetsförbättrare i asfalt", Jonas Ekblad och Robert Lundström, bägge NCC Roads samt Erik Simonsen, Cementa (35 sidor).