Projekt 12941 – Avslutat Fuktmätning i betong med lågt vct, Steg 3

Under senare år har det blivit allt vanligare att betong med lågt vattencementtal (vct) används i husbyggnadssammahang. Syftet är att uppnå kortare uttorkningstider och därmed kortare byggtid. För att undvika skador orsakade av otillräckligt uttorkad byggfukt krävs att uttorkningsförloppet hos betong kontrolleras genom mätning.
Under år 2014 lanserade Cementa ett nytt cement, Bascement, vilket innehåller tillsats av flygaska och kalkstensmjöl. Eftersom Bascementet i princip har ersatt Byggcementet i hela Sverige vid projektets starttid togs beslutet att detta cement skulle användas i de kompletterande försöken. Projektet har genomförts i tre steg: steg 1 genomfördes med Byggcement, steg 3 genomfördes med Bascement. (Steg 2 avser enbart beräkning och analys av steg 1).
Slutsatserna som redovisas i detta avsnitt utgör sammanvägda ställningstaganden vilka baseras på resultat från projektets samtliga tre delsteg.

UTTAGET PROV UNDERSKATTAR RF OAVSETT VCT
En brytpunkt med avseende på vct eller betongsammansättning där borrhålsmätning och uttaget prov visade på överensstämmande resultat kunde därför inte hittas. Resultaten styrker slutsatserna att RF-nivån underskattas vid mätning på uttaget prov.

LÅGA RF-NIVÅER OCH LÅNG TID TILL JÄMVIKT MED TESTO
Borrhålsmätningarna med Testo 605 försedd med tejp visade låga RF-nivåer och orsaken bedömdes vara kombinationen av att sensorn med relativt hög fuktkapacitet var försedd med filter med högt ånggenomgångsmotstånd. Testo 605 i dess nuvarande utförande rekommenderas utgå från RBK:s fuktmätningsrutiner.
När det gäller Testo 635 tyder mätningarna på att teflonfiltret har ett förhållandevis högt ånggenomgångsmotstånd. Sensorns höga fuktkapacitet medför att RF riskerar att underskattas för moderna betongsammansättningar med mineraliska tillsatser. Givaren rekommenderas att utgå från RBK-systemet.

INVERKAN PÅ RF-NIVÅN NÄR GIVARE LOGGAS
När RF-givare kopplas till en datalogger förses givaren med spänning vilken i sin tur resulterar i en uppvärmning av sensorn och som sekundär effekt värms betongen närmast sensorn. Vid mätningar när RF-givare kopplas till datalogger måste uppställningen undersökas så att loggningen inte innebär att givaren värms eller påverkas ur annan aspekt. Detta är viktigt att beakta om utrustning för loggning ska användas inom RBK-systemet i framtiden.

BORRHÅLSMÄTNING MED HUMIGUARD, VAISALA HMP44 OCH HMP110
Under Steg 3 nådde generellt Vaisala HMP44 och HMP110 jämvikt, vilket tog cirka tre dygn efter givarmontage, även för lägre vct. HumiGuard monterad vid borrning visade däremot på sjunkande RF-nivåer under tiden avläsningarna pågick, det vill säga upp till nio dygn.
Under Steg 1 studerades insvängningsförloppet för HumiGuard som dels monterades vid borrning, dels tre dygn efter borrning. Givarna som monterades vid borrning uppvisade samma sjunkande trend som noterades i denna studie medan de som monterades tre dygn efter borrning. Detta innebär att givarmontage vid borrning måste anses som olämpligt. Studien har däremot inte utförts på betong med mineraliska tillsatsmedel.
Med hänsyn till resultaten föreslås följande mätrutiner för borrhålsmätning;
- Endast givare av fabrikat/modell; HumiGuard, Vaisala HMP44 och HMP110 med tillhörande pappersfilter används för borrhålsmätning.
- Givare monteras tidigast 3 dygn efter borrning. Mätningarna som genomfördes i Steg 1 indikerar att detta även gäller HumiGuard, men detta testades endast med betong med Byggcement. Avläsning sker baserat på detta tidigast tre dygn efter monteringen för samtliga givare.

ÅTERMONTAGE I BORRHÅL
När HumiGuard, Vaisala HMP44 eller Testo 605 återmonterades i tidigare använt mäthål sjönk RF-nivån 1-2% oberoende av givarfabrikat. Återmontage av givare gjordes 11 dygn efter att en tidigare monterad givare demonterats från mäthålet. Försöken gjordes på betong vct 0,38 med Byggcement som bindemedel, det vill säga cement utan reaktiva mineraliska tillsatser. Om i stället betong med mineraliska tillsatser, såsom flygaska eller slagg, använts hade RF-sänkningen sannolikt blivit större. Detta eftersom mineraliska tillsatser ger betong med flackare sorptionsisoterm vilket innebär att RF-nivå påverkas till högre grad när en viss mängd fukt förloras, exempelvis vid återmontage av givare.
Därför föreslås att återmontage av RF-givare, i tidigare använt mäthål, inte ska anses ge tillförlitliga resultat. Detta får till följd att nya mäthål måste borras för varje tillfälle givare ska monteras. Möjligen kan ett återmontage tillåtas om tiden mellan demontage och återmontage ökas ytterligare till följd att nya mäthål.

Slutredovisningen utgörs av rapporten "Fuktmätning i betong med lågt vct, steg 3", Peter Johansson, Lunds Tekniska Högskola (50 sidor och ett appendix).