Projekt 13151 – Avslutat Energilagring för ökad användning av solenergi i kommersiella fastigheter

För att möta kommande krav på nära-nollenergi- (NNE-) byggnader krävs att den lilla mängden energi som ska tillföras dessa byggnader i hög grad utgörs av förnybar energi.

Syftet med detta projekt var att utreda möjligheten att öka graden av självförsörjning från egenproducerad solenergi från solceller och solfångare i kommersiella fastigheter med hjälp av energilagringsteknik.

Målet var att identifiera kostnadseffektiva systemlösningar för att öka andelen solenergi i byggnadens totala energianvändning.

Ellagringstekniker kan delas upp i fyra grupper som baseras på hur energilagringen sker fysikaliskt; mekaniska-, elektrokemiska-, elektriska- och kemiska lagringstekniker.

Bland dagens kända tekniker för att lagra el är det enbart lagring av el i form av vätgas (kemisk lagring) eller lagring i batterier (elektrokemisk lagring) som anses tillämpbara för byggnader. Andra tekniker bedöms antingen inte vara tillämpbara för kommersiella byggnader eller inte ha nått en tillräckligt hög mognadsgrad för tillämpningen.

Som ren ellagringsteknik har batterier betydligt högre verkningsgrad än den sammanlagda verkningsgraden för ett kombinerat vätgas- och bränslecellssystem. Litiumjonbatterier har bedömts komma att dominera marknaden när det gäller elektrokemiska energilager och priset för dessa väntas att minska.

Slutredovisningen utgörs av rapporten "Energilagring för en ökad användning av solenergi - En fallstudie för tre svenska kontorshus", Elsa Fahlén, Nina Johansson, Martin Jansson och Eva Grill, samtliga NCC (57 sidor och ett sammanfattande "resultatblad").