Artikel Exponering för kvartsdamm vid losshållning och asfaltfräsning

Exponering för damm av kristallin kiseldioxid (kvarts och kristobalit som är vanligt förekommande mineral i jordskorpan) via luftvägarna orsakar cancer och silikos, ofta benämnt som stendammslunga.

I den svenska arbetsmiljön finns gränsvärden för inhalerbart damm på 5 mg/m³ respektive respirabelt oorganiskt damm på 2,5 mg/m³. Respirabelt damm är den partikelstorlek som kan komma längst ner i lungorna och tränga ända ner i lungblåsorna. Det är just respirabel kvarts som orsakar sjukdom då dessa partiklar deponeras i lungan och kapslas in i lungvävnaden, vilket leder till ärrbildning och inflammation. Gränsvärdet för respirabel kvarts är i dagsläget 0,1 mg/m³.

Arbetsmiljöverket föreskriver att riskerna kopplade till kvartsexponering ska bedömas och åtgärder för att kontrollera risker ska göras innan potentiellt exponerat arbete kan utföras (AFS 2015:2 Kvarts - stendamm i arbetsmiljön). I förskriften anges att så kallade referensmätningar, det vill säga exponeringsmätningar utförda vid motsvarande arbete på en arbetsplats med förutsättningar liknandes den som ska riskbedömas, kan användas som underlag.

I detta forsknings- och utvecklingsprojekt, som samfinansierats av SBUF, aktörer inom byggbranschen och SIVL (Stiftelsen Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning) har mätningar inom särskilda arbetsmoment vid väg- och anläggningsarbete samlats in och sammanställts för att skapa ett underlag av referensmätningar. Arbetsmoment inom asfaltsfräsning och losshållning var i fokus.

Totalt genomfördes 62 personburna mätningar av respirabelt damm vid 18 olika tillfällen under höst/vår samt sommarsäsong. I sammanställningen inkluderas även 5 mätresultat för arbetsmoment inom losshållning som genomförts av andra aktörer.

Resultaten visar att samtliga koncentrationer av respirabel kvarts vid olika arbetsmoment inom losshållning (blåsa, borra, ladda, skrota) var väl under gränsvärdet på 0,1 mg/m³ med några värden uppåt halva gränsvärdet. Även uppmätta halter av respirabelt damm var mycket låga inom losshållning, samtliga under 0,25 mg/m³, det vill säga en tiondel av gränsvärdet.

Koncentrationerna av respirabel kvarts inom asfaltfräsning var generellt under gränsvärdet men varierade mellan de olika arbetsuppgifterna i fräslaget. Högst exponering noterades för de personer som övervakade fräsningen och därmed rörde sig bredvid pågående arbete, samt de som arbetade med fräsmaskiner utan hytt. Parallella mätningar vid asfaltfräsning i Skåne och Mälardalen illustrerade betydelsen av kvartsinnehållet i berggrund/råmaterial. Skillnaden mellan mätningarna var tydlig för alla arbetsuppgifter inom fräslagen, med högre andel kvarts i dammet vid fräsning i Skåne.

Kommentar

Förutsättningarna för losshållningsarbete är varierande medan asfaltfräsning kan anses vara ett väl definierat arbetsmoment i och med att arbetssätt och maskiner är relativt lika hos olika entreprenörer. Att använda sig av referensmätningar för att bedöma och hantera risk avseende kvartsexponering vid asfaltfräsning kan således vara lämpligt. Det är dock viktigt att använda sig av referensvärden för rätt typ av fräsmaskin.

Ett utvecklingsområde avseende referensmätningar är att klargöra betydelsen av årstidsvariationer samt utveckla möjlighet att beakta variationer i kvartsinnehåll för de material som hanteras vid olika arbetsmoment.