Artikel Branschgemensam praxis kring brandväggar behövs

Otydliga krav på brandväggar och kunskapsbrist inom mekanisk påverkan på brandutsatta väggkonstruktioner leder till komplicerad process där krav ofta ställs på M-klassning enligt provningsstandarden EN 1363-2, eftersom sådan M-klassning nämns i det allmänna rådet till avsnitt 5:244 i BBR.

Denna provningsmetod avser ett mycket avgränsat scenario. Och krav på M-klassning enligt EN 1363-2 är inte nödvändigtvis konservativt vad gäller dimensionering mot de dynamiska laster som brandväggar ska tåla enligt funktionskraven, det vill säga föreskriften, i avsnitt 5:244 i BBR. De här funktionskraven kan inte anses uppfyllda genom en sådan klassning.

Det medför att sättet man jobbar på med brandväggar är ojämnt och inte kvalitetssäkrat. Utmaningarna kommer att öka i och med de nya byggregler som förväntas gälla där ett ännu större ansvar läggs på byggsektorn att verifiera att funktionskrav uppfylls. Den utmaning som tagits upp av flest respondenter i det här projektet är hur stabilisering och samverkan mellan stomme och brandvägg ska utföras.

Studierna i det här projektet visar att branschen skulle ha mycket att vinna på en branschgemensam praxis för hur funktionskraven för brandväggar ska uppfyllas. En sådan praxis bör, enligt projektet, bestå av följande delar:

• Standardiserad provningsmetod för att verifiera att funktionskraven är uppfyllda.
• Standardiserade beräkningsmetoder som alternativ till provning (för de fall beräkningar är tillförlitliga) samt standardiserade beräkningsmetoder för utvidgad tillämpning av provningsresultat (t.ex. om en brandvägg i en byggnad är större än den brandvägg som godkänts genom provning).
• Lista på godkända konstruktioner för vilka varken provning eller beräkningar är nödvändigt.