Artikel Ny beräkningsmetod för energikrav

Ett vanligt förekommande problem med energianvändningen i byggnader är prestandagapet, det vill säga skillnaden mellan den beräknade och verkliga energiprestandan. Att räkna på risken, eller sannolikheten att en byggnad uppfyller ett visst energikrav har hittills varit i praktiken omöjligt, dels på grund av mjukvaran som behövs, dels på grund av att en metod saknades. Med beräkningsmetoden som presenteras i denna studie kan man räkna på sannolikheten att just din byggnadsdesign kommer att uppfylla sitt energikrav.

Metoden utgår ifrån att man har ett hus med bestämd design. Genom att använda variationer orsakade av osäkerheter i verklig prestanda som finns för olika material, ( till exempel att det deklarerade/teoretiska U-värdet av ett fönster är 0,9 W/m²K men den faktiska prestandan kan variera mellan 0,7 och 1,1 W/m²K normalfördelning)), så kan man få en bild av hur en byggnadsdesign kommer att prestera under verkliga förhållanden. Metoden handlar om att applicera dessa variationer i ett energiberäkningsprogram (IDA-ICE eller BIM Energy), som U-värde av fönster, lambda-värde av isolering, värmeåtervinning av FTX system, och även användare beteende och genomför cirka 1000 energiberäkningar. Resultatet från metoden blir en fördelning av den sannolika energianvändningen av byggnaden. Med detta resultatet kan man göra en riskbedömning på byggnaden när det gäller energiprestanda (se SBUF projekt #13573 för mer information om riskanalys).

För att utvärdera om metoden kan prediktera variationen i riktigt objekt, har mätdata för energianvändningen från 28 identiska flerbostadshus byggda i Sverige samlats in och jämförts med beräkningsresultatet. Slutsatsen var att man hade bra överensstämmelse mellan beräknad och uppmätt energianvändning. 

Vi kan notera att vi var för konservativa i våra spridningar för osäkerheter, då vi inte fick med extremerna det vill säga de lägsta eller högsta uppmätta fallen. Liknande analys gjordes i etapp 1 (SBUF projekt #13074) med en grupp småhus med liknande resultat. Mer arbete behövs i framtiden för att undersöka och kvantifiera variationerna som finns i olika material och komponenter (se SBUF projekt #13631 som tittar på VVC förluster) för att förbättra resultaten från att använda metoden.