Artikel Förstärkning vid vägbreddning tycks onödig

Ombyggnad av befintligt vägnät till mötesfri landsväg, ofta kallad 2 + 1-väg är ett kostnadseffektivt alternativ för att förbättra framkomlighet och att förbättra trafiksäkerheten. Projekten omfattar oftast enkelsidig eller dubbelsidig breddning av befintlig vägbanan och ett mitträcke för separering av körfälten.

Många av dessa projekt har dock snabbt uppvisat stora skador och då framförallt i skarven mellan nytt och gammalt. Genomgående sprickor i beläggningen måste åtgärdas snabbt eftersom ett vattenmättat bärlager förlorar sin bärighet och beläggningen riskerar då att snabbt krackelera.

Det här projektet har studerat utförandaspekter för förstärkningsåtgärder på utvalda teststräckor och med ickeförstörande provning bestämt egenskaperna hos befintlig och ny överbyggnad. Projektet har även följt upp funktionen hos teststräckor med olika förstärkningsområden under garantitiden. Målsättningen var att bidra med ökad kunskap för att rätt förstärkningsmetod kan väljas utifrån rådande förutsättningar.

Slutsats

Med hjälp av de mätningarna som utförts går det inte att fastställa någon skillnad mellan de olika förstärkningsalternativen. För att en glasfiberförstärkning ska göra nytta krävs deformationer till följd av trafik eller skillnad i tjällyft, och dessa har sannolikt inte varit tillräckligt stora i detta fall.

Det gör att försöket inte visar om glasfibernät kan bidra till att innehålla ställda funktionskrav på ytjämnhet, det vill säga när ett nät blir mätbart verksamt eller måste deformationerna rent av vara så stora att allmänna krav på ytjämnhet ändå inte klaras.

Sammanfattning och diskussion

Uppföljningen efter fem år visar att vägytan inom provområdena är sprickfri och har samma ytjämnhet som övrig väg. Någon utvärdering av olika förstärkningsalternativ är därför av förklarliga skäl inte möjlig.

Trots en stor skillnad i uppbyggnad mellan den befintliga vägkroppen, till stor del uppbyggd av sand/grus, och breddningen av krossmaterial så har inte några skador uppstått i form av sprickor eller ojämnheter i skarven mellan nytt och gammalt. Nyttan av den genomgående förstärkningen med glasfibernät som allmänt gjordes i projektet kan därför ifrågasättas.

Någon generell slutsats kan inte dras då andra parametrar kan påverka som asfaltstjocklek eller om befintliga överbyggnadsmaterial är mer eller mindre tjällyftande.

Försöket visar dock att en generell förstärkning inte bör tillgripas av rädsla för framtida skador vid vägbreddningar, eftersom en hög investeringskostnad sannolikt ska ställas mot få eller till och med inga skador.

Felavhjälpning under till exempel garantitiden där behov uppstår är med största sannolikt kostnadseffektivt ur ett samhällsperspektiv. 

Behovet av åtgärder är sannolikt lågt vilket detta projekt och utfallet av liknade vägprojekt utan generella åtgärder visar. Det är därför viktigt att upphandling av denna typ av entreprenader ger både beställare och leverantör en trygghet i förutsättningarna för avhjälpandet av eventuella framtida fel, vilket blir fallet vid en väl avvägd ansvarsfördelning och rimlig kravställning utifrån projektets förutsättningar.