Artikel Självkompakterande betong (SKB)
Rekommendationer för användning av självkompakterande betong.
Traditionell betong behöver vibreras för att kunna flyta ut och packas ordentligt. Det är arbets- och tidskrävande, har hög bullernivå och kan bidra till arbetsskador. Självkompakterande betong (SKB) behöver inte vibreras och är ett genombrott när det gäller betongarbetarnas arbetsmiljö.
Självkompakterande betong utvecklades under 1990-talet och Sverige var ett av föregångsländerna i utvecklingen. Stora forskningsprojekt drogs igång. Dåvarande Vägverket var tidigt framme och gjöt en bro i självkompakterande betong. Den första internationella konferensen inom området arrangerades i Stockholm 1999.
Svenska Betongföreningen gav ut betongrapport nr 10, som handlade om självkompakterande betong 2002. Förhoppningen var att den skriften skulle underlätta användningen av detta material. Nu har det gått 20 år sedan betongrapport nr 10 gavs ut. Användningen av SKB har ökat, men är ojämn. Materialet används mycket inom förtillverkad betong men betydligt mer sällan inom platsgjuten betong.
En orsak är svårigheterna att tillverka en SKB med de stora krav på robusthet som byggarbetsplatsen ställer för att minimera riskerna för fel och omgjutning. Denna andra utgåva av betongrapport nr 10 är väsentligt omarbetad och innehåller nya kapitel.
Kapitlen om reologi och proportionering är gedigna och lägger grunderna till gjutning av SKB. Utan förståelse av den färska självkompakterande betongens egenskaper i färska stadiet ökar risken för fel.
Slutrapport
Kontakt
- Johan Silfwerbrand KTH jsilfwer@kth.se