Artikel Kombinationer av bindemedel bidrar effektivt till sänkta radongashalter

Vad medför alternativa bindemedel och hydrofoba tillsatsmedel avseende radonavgång från betong? Finns det fördelar? Nackdelar? Kan man nyttja vissa egenskaper i specifika inomhusmiljöer? Hur påverkar fukt?

Väsentliga slutsatser från Magnus Döses avhandling, som kan härledas, är att alternativa bindemedel och hydrofoba tillsatsmedel effektivt kan minska radonavgången och härav produktionshastigheten av radon vid högre luftfuktigheter samt att sprickor kan ge betydande ökningar av radongashalten. Beroende av valet av bindemedel kan betongens karbonatisering antingen ge en både positiv och en negativ effekt med hänsyn till radonavgången.

Magnus Döse utförde i sin doktorsavhandling en jämförelse av radonavgången från 12 olika betongsammansättningar vid olika RF. Betongerna hade kombinationer av bindemedel och tillsatsmedel, där främst slagg, flygaska och mikrosilika ersatte  portlandcement (CEM I) i olika halter. I vissa fall tillfördes även olika hydrofoberande tillsatsmedel. Ett vattenbindemedelstal om 0,55 användes för samtliga betongrecept.

Resultaten indikerar att alternativa tillsatsmaterial och hydrofoberande tillsatsmedel har en moderat till stor påverkan på radonavgången vid en relativ fuktighet mellan 75 % och 60 %. Den största påverkan vid en relativ fuktighet på 75 % kan påvisas med mikro-silika (SF-30), som reducerar radonavgången med upp till 57 %. Vid en relativ fuktighet av 45 %, är radonavgången för referensbetongen i linje med en del andra betongsammansättningar och deras radonavgång.

Även betongens naturliga karbonatisering påverkar radonavgången. Den inom avhandlingen utförda studien av karbonatiseringens inverkan gav olika resultat beroende av betongrecept, men kan sammanfattas som:

(1) betong med enkom CEM I eller CEM I som bindemedel tillsammans med hydrofoberande tillsatsmedel indikerade en sjunkande radonavgång medan för

(2) ett betongrecept som innehöll CEM I bindemedel tillsammans med slagg eller flygaska, så ökade radonavgången i takt med ökat karbonatiseringsdjup i betongerna.

En annan studie i avhandlingen omfattade inducerade sprickor och deras betydelse med avseende på radonavgången. Studien visade att påverkan av sprickor kan vara mycket stor. I två fall beräknades en ökning av radonavgången med 200–250 % jämfört med radonavgången i motsvarande betong utan sprickor. I övriga fall var ökningen proportionell mot ökningen av ytan från sprickorna.

Avhandling finns att tillgå och en kortare presentation av delresultat finns att tillgå via betongföreningen; 

Webbinarium: Strålning från betong – Svenska Betongföreningen (betongforeningen.se)