Artikel Pålarna står pall

Det är idag ofta aktuellt att bygga inom områden där aggressiviteten hos mark och vatten kan ge skador på betongkonstruktioner. Orsaken till aggressiviteten kan komma från både naturligt förekommande ämnen och ämnen från förorenad mark.

I samband med byggandet av Västlänken E02-Centralen drogs ett antal betongpålar upp. Dessa pålar installerades i mitten av 1990-talet och har alltså stått i lera med högt kloridinnehåll i ca 25 år. Det var därför en unik möjlighet att studera nedbrytningen av en betongkonstruktion som varit installerad i en, för armeringen, mycket aggressiv miljö.

Baserat på de utförda provtagningarna drog projektet följande slutsatser:

·       Vid den visuell bedömning av pålarna kunde varken synliga tecken på skador eller nedbrytning upptäckas. Det fanns inga tecken på att ytterytan av kärnorna har påverkats av exponering från eventuellt skadliga ämnen i den omgivande lera.

·       Armeringens status undersökes stickprovsmässigt och undersökningen avslöjade inte någon pågående problematik med armeringskorrosion.

·       Provning av betongens tryckhållfasthet visade att betongen var av hög kvalitet och att betongens hållfasthetsklass var ca C70/85. En omräkning till 28-dygnshållfastheter visar att denna ursprungligen hållfasthetsklassen var ca C45/55. Dvs en betydande hållfasthetstillväxten har inträffat över tid.

·       Resultaten indikerar att betongens mekaniska egenskaper inte har påverkats negativt av 25 års exponering från den omgivande lera.

·       Generellt är de uppmätta karbonatiseringsdjupen små. En prognostisering, baserad på att karbonatiseringsdjupets tillväxt är proportionellt mot kvadratroten av tiden, indikerar att så länge armeringen ligger på rätt position kommer karbonatiseringen inte att nå in till armeringens nivå på 100 år, vilket får anses vara en normal livslängd för en påle.

·       De uppmätta kloridkoncentrationerna i leran är höga och ökar mot djupet.