Artikel Best Practice för utläggning och provning

Projektets syftar till att ge underlag för råd och rekommendationer (”Best practice”) riktat till anläggningsentreprenörer och infrastrukturägare vid utläggning och provtagning av obundna material samt utveckla metodik för att simulera framtida utläggning av cirkulära material, för att undvika separering. Separering av obundet material i exempelvis en vägkonstruktion medför att vissa partier kommer innehålla för fint material och andra partier blir för grovkorniga och ensgraderade. Genom simuleringar med hjälp av diskret elementmetod (DEM) går det reda ut hur olika utläggningsmetoder påverkar kornstorleksfördelningen i olika punkter samt genom DEM ta reda på bästa sättet att ta ut prov för att verifiera detta

Projektresultaten ger att DEM-simuleringar kan visa på segrereringseffekter vid olika utläggningstekniker och resultaten sammanfaller med de som framkom i tidigare SBUF-projekt 14067, ”Mottagningskontroll av obundna vägmaterial”.

Följande slutsatser kan dras från projektets simuleringsresultat:

• ”Utströssling” av material gav minst separering (jämnast kvalitet) men efterföljande ”avjämning” av ytan ger separering.

• Att lägga upp materialen i högar och dra ut åt olika håll innebär alltid separering men här är det fördelaktigare att lägga upp i flera små högar som sedan dras ut.

• Riktningen av utdragen har en påverkan då lossningen av material med hjullastare orsakar en separering. Finare partiklar har en tendens att hamna närmare lastmaskinen och grövre längre bort från lastmaskinen. Utdragning bakåt åt materialhögens ”finkornigare” del ger minst separering.

• På en idealt perfekt utlagd yta kommer, vid provtagning av ett prov på 30 kg, riskerar 5 % av proverna att vara underkända utifrån Trafikverkets kravställning på obundet bärlager beroende på var på ytan provet tas. Ett prov behöver innehålla ett tillräckligt antal partiklar så att alla storlekar är representerade i samma mängdfördelning som i den totalt utlagda volymen.